Du älskar mörkret i min röv att äta all din vilja, de spår av självkontroll som finns kvar i din hjärna existerar nu inte, du är min och du älskar den. Du älskar hur det verkar som om jag kommer att sitta på ditt ansikte men i slutändan gör jag inte det, men då gör jag det utan att inse det tills jag är andfådd, men då slutar jag, och då berättar jag hur man får din penis att skrika för mig, det är därför, det här som du älskar så mycket. Du föddes inte för något annat, du är född i mitt anus och du bleknar där bort, det finns ingen annan väg ut, din mänsklighet lever bokstavligen i min röv, och du kommer aldrig att återhämta det igen, nu är du ett objekt, du är användbar, bara för detta, för mig att känna i ditt ansikte medan du slutar andas, långsamt...